Jo, borde skriva en ja-nu-är-vi-igång-historia, men känner att jag har desto viktigare fiskar att steka innan vi blir allt för glättiga.
Angående oklarheter mellan sarkasm och ironi, två oerhört viktiga delar i min sjaskigt grådaskiga humor. Jag har i åratal stört mig oroande mycket på människor som förväxlar de två och använder fel benämning på mina sarkastiska gensvar. Jag är väl egentligen ingen ordfascist (lite), men här måste jag sätta ned foten. När mina halvdrunkna utrop i stilen ”gud vad jag ääääälskar att gå upp vid sex på morgonen” resulterar i svar som ”fan vad ironisk man kan vara” så dör jag lite inombords.
Så, sarkasm är att säga någonting trots att man menar raka motsatsen, men säga det på ett uppenbart överdrivet och humoristiskt sätt så att åhöraren förstår den underliggande meningen. OKEJ?
Ironi, som allt fler i vårt american-idol-iserade, humorvandaliserade samhälle verkar ha tappat greppet om, är ingenting som man egentligen med vilje skapar, tvärt om. Ironi avser tillfällen då en person råkar ut för något oväntat, särskillt något denna person aktivt har försökt undvika, t.ex. en person som är så rädd för att bli mördad i sin säng av inbrottstjuvar att han gör sitt hus helt ointagligt. Denne person råkar sedan ut för en liten olycka, han ringer 112, men dör för att ambulanspersonalen inte kan ta sig in i hans ointagliga hus. Eller ett klassiskt exempel från Kalle Anka, en person som flyr till en enslig plats för att slippa sin störiga granne bara för att upptäcka att hans granne tänkt samma sak och nu bor i hotellrummet bredvid. Right?
Såatteeeh, lär er nu, så blir världen en lite bättre plats.
Nu kanske man kan passa på att säga att detta lilla experiment med en syskonblogg ska bli mycket intressant. Med lite tur så kan vi bjuda på en del udda diskussioner allt eftersom tiden går. Tack
Dagens ord: Geofagi – En klassiker som jag aldrig kommer att glömma. ”En sjuklig lust att äta jord, oftast förekommande vid järnbrist, graviditet, hos små barn samt som ett tecken på sinnesrubbning.
