Har blivit bloggägare. En stolt sådan. En blogg som jag delar vårdnaden om med min kära bror och halvlikning, Björn – alias Polenta och mycket mycket mer.
Tänkte vidare i all ära beskriva vikten av syskon. Håller i detta nu på och läser en bok om medmänniskor. Författaren i boken poängterar att en bra syskonrelation alltid är av godo. Kan inte annat än hålla med. Hur skulle världen se utan mitt syskon? Och hemska tanke, hur skulle jag bete mig? Vi har format varandra mycket under åren, och till åtminstone min stora gjädje mer och mer under senare tid. Finns många underhållande och goda minnen och minnst lika många våldsamma och tragiska, alla dessa flyter omkring i Polenta & Risenta soppan.
Har nu börjat så bra med att fokusera på bror. Så enklast är väl att fortsätta på utstakad bana!? Björn har blivit stor så in i helvete (krävs kraftuttryck här…) fort. Minns som igår när jag hade kontroll över min tvärhand höga bror och kunde i stortsett ta honom under armen och använda honom till det som passade sig bäst (typ levande söt docka). Men nu har min docka vuxit till sig, dockan gör förtillfället lumpen och är inte alls så där lätthanterlig och gulligt bebisrund längre. Som tur är kommer nya fördelar i samma takt som bror blir större. Så, en liten tribute till Polenta – bästa majsgrynen och bästa brodern i världen!
Alltså. Blir lite bitter nu. Bilden ovan har jag nu under onödigt lång stund försökt ladda up och lägga in som bild (ej länk) i mitt inlägg. Ni ser ju alla hur det gick. Inte alls. Why? Hjälp mig, nån som har pigga fingrar och ett bra svar kan väl printa ner det åt mig! Tack o tusen tack!
